Vet inte riktigt hur svenskans rubriksättare tänkt sig att detta skulle läsas…
Efter Juholts avgång glömde alla snabbt den för förra torsdagen stora frågan, nämligen den om Vem Strök A-kassan Ur Skuggbudgeten.
På något sätt verkar media ha rusat åstad och missat att Waidelich faktiskt någon dag tidigare tagit på sig skulden, och förnekat att det där som stod i DI om att han inte varit med på noterna skulle ha varit sant. Det hette att han offrade sig för Juholt, och så kan det vara. Det kan också vara så att det verkligen var hans idé, eller att de kom på det tillsammans.
När så Waidelich dök upp där utanför Sveavägen 68 för att “berätta hur det gått till” tänkte jag: “han är där för att ta på sig skulden”. Det är också enda förklaringen till att VU trots alla bevis man hade köpte Juholts förklaring.
Waidelich bondeoffrades för Juholt, eller “tog ansvar för sina egna handlingar”, någotdera, och Juholt köpte därmed mer tid på posten, men den tiden skulle senare visa sig bli sisådär en dag.
Juholt var emot Europapakten, förmodligen för att det var torsdag och fullmåne och han råkade säga nej, för inget av hans infall hade ju normalt grund i eftertänksamhet.
Men han hade fått så mycket skäll för allt velande, så av prestigeskäl kunde han inte backa, trots att det var uppenbart fånigt att stå på sig.
Så sent som i början av veckan stod Waidelich där trots ledarlöshet och försvarade samma nej. Det förvånade mig. Han hade kunnat uttryckt sig försiktigare, som t ex “frågan diskuteras”.
Så kom beskedet att nejet blivit ett ja. Sunt förnuft och traditionell socialdemokratisk pragmatik, så egentligen inte förvånande, men vem sa egentligen ja?
Förmodligen behandlade VU frågan när man ändå satt där och diskuterade dag ut och dag in. Förmodligen fick Löfvén sista ordet. Alla visste ju att det var bråttom.
Det vi vet är att det iaf inte var Waidelich, eftersom pressmeddelandet inte kom från honom.
Jag sätter inte många Eurocent på att han är finansministerkandidat när februari är slut.
Vad gäller Löfvén är jag glad att han fick jobbet. Han verkar hederlig och pragmatisk, och det är precis vad Sverige behöver för att klara de kommande 2½ åren av minoritetsregering. Någon som sätter Sveriges bästa före sin egen prestige att försvara Veckans Infall.
SvD, SvD, DN
När vi sextiotalister växte upp fanns, grovt uttryckt, skattehöjarvänstern som såg fiender i varje företagare, samt elitistiska direktörs- och finansvalpskramarhögern. Vidare fanns bondecentern och ett folkparti som ingen visste vad de ville. KD var personen Alf Svensson och en bunter livetsordare, och vänstern var arga kommunister i vinröda plyschbyxor.
Sedan kom miljöpartiet och pratade vindkraft och ville att vi i det närmaste skulle återgå till att åka häst och vagn. I övriga frågor hade man i princip inga åsikter.
Svensk politik var helt polariserad. Det fanns faktiskt inget parti för “vanligt folk”.
Reinfeldt insåg det, och tog några rejäla kliv åt vänster. Det viktigaste vägvalet tror jag var när han slutade prata om sänkta marginalskatter och istället betonade att skattesänkningarna skulle gälla den som tjänar minst, och när fokus lades på medelklassens vardag.
Därmed lyckades han plötsligt omfamna hela det åsidosatta svenska mittfältet, och en ny era i svensk politik inleddes. Helt säkert stretade många högerstofiler och ville dra partiet tillbaka, och en del knorrande hörs än, men det finns inget parti till höger om Allianspartierna som kan fånga upp dessa röster, så de kan tjura bäst de vill. De lägger i alla fall blåa röster i lådorna.
Jag har läst mycket av det som skrivits om Juholt under de senaste dagarna, och på något märkligt sätt lyckas i princip alla analyser missa det uppenbara:
Juholt avgick inte pga media, interna stridigheter eller felsägningar, utan pga det låga väljarstödet. Det sa han själv, rakt ut.
Det urkassa väljarstödet beror uppenbarligen på att väljare inte tycker S representerar deras åsikter. Var är då lösningen? Ja, förbryllande många tycker det är:
Jag är liksom stum av förundran. Det är ju inte de egna som utgör det förlorade väljarstödet, utan alla andra, som inte är medlemmar i partiet, och som inte gillar vad de hör. Och de ligger inte till vänster åsiktsmässigt, de ligger i mitten.
Att hitta en partiledare som sätter fokus internt, och som sedan formulerar en politik för redan frälsta är som att driva en konsumbutik som bara har öppet när personalen vill jobba och som bara säljer de varor personalen vill köpa, där kunderna får stå utanför och trampa medan personalen tar två timmars fikarast.
Juholt pratade visioner, men dessa bubblade upp lite spontant i hans ganska vimsiga huvud och ut till media helt utan att passera hans organisation. Ta bara barnfattigdomen, som Jämtin nämnde som hans stora bidrag till framtidens socialdemokrati. Inte en enda djupanalys, än mindre konkreta förslag, har blivit resultatet av allt skroderande förra sensommaren.
I den handfasta politiken var de svarslösa.
Det är inte media, inte felsägningarna i sig, inte dessa omtalade knivhugg, inte hyresbidraget utan bristen på konkreta lösningar på dagens problem.
När vi går till val säger vi: “Jag litar på att du driver Sverige åt det håll jag vill.” Då måste vi veta vad den vi röstar på verkligen tänker göra med vår röst. Den som har fullt upp med internt navelskåderi lär aldrig komma på fråga.
DN, SvD, AB, Exp, SvD
Politiska Landskapet
Det är intressant att blånader uppträder just runt Sälen och Åre.
Men jag är än mer nyfiken på grånaderna runt treriksröset. Vad i hela friden är det för stackars flyktingar som letat sig ända dit och retat upp lokalbefolkningen så till den milda grad att de flyr till Sölvesborgske Jimmie?
Vad talmannen inte visste:
Hade SCB varit valresultat så hade jag blivit tillfrågad om jag ville bli statsminister, eftersom de rödgröna fick 44,6 procent av rösterna och den borgerliga alliansen fick bara 44,5 procent
SvD
Både S och KD läcker som såll, med forna väljare som är besvikna och letar andra hemvister.
Ändå lyckas inte SD locka en enda promilleenhet över valresultatet.
Vågar man tro att de nått sitt tak? Att det blev inte värre än så här?
Jag kan inget om äldrevård. Jag vill börja där. Det finns gamla i mitt liv som ligger på hem, men jag har aldrig arbetat i någon verksamhet som ens liknar äldrevård.
Jag hade därför länge tänkt låta bli att skriva detta inlägg, men i en diskussion som aldrig tar slut känner jag att någonstans måste detta sägas: För mig är det alldeles uppenbart att ingen äldrevård sätter i system att väga gamlas blöjor.
Om vi för ett ögonblick antar att Caremas personal och ledning verkligen är psykopater utan medkänsla som enbart är ute efter att tjäna pengar, så är det ändå en omöjlighet att följande moment lönar sig:
Jämfört med:
Jag vet inte vad en blöja kostar, men rimligtvis kostar personaltiden mer.
Caremas förklaring känns betydligt mer plausibel, dvs det handlar om en metod där blöjor under två dagar vägs för att avgöra graden av inkontinens. Det är bara att applicera tre gram sunt förnuft, så blir det alldeles uppenbart.
Det känns så fånigt att just detta blivit det centrala i en debatt som borde vara så mycket större: Hur vill vi att våra gamla ska ha det? Hur säkerställer vi att även den som inte har anhöriga som tar ansvar har det bra oavsett driftsform?
Eller: Hur säkerställer vi att media och debattörer klarar av att använda ett suntförnuftfilter på vad de hör och läser och inte rapporterar som en skock får?
EK, Exp, AB, SvD, AB
Tonårsmorsan Fatou kommenterar SDs kategorisering av individer, och inspirerar mig att göra likadant.
Vi är nämligen en av tre saker:
För den som försöker gå en smal balansgång på gränsen till rasism och nedläggande av all religionsfrihet är det nog nödvändigt med denna indelning, som för oss övriga svenskar bara känns bisarr.
Det SD liksom inte ser utifrån sitt grodperspektiv är att flyttandet till andra länder är en helt normal företeelse. Massor av svenskar har lämnat landet, och en del kommer tillbaka.
När vi flyttar till Dubai, Shanghai eller Rio de Janeiro väljer vi själva hur länge vi ska umgås med andra svenskar och fira helsvensk jul. Vi väljer hur vi ska klä oss och vad vi äter till lunch. Vi bestämmer hur snabbt vi ska lära oss arabiska, kinesiska eller portugisiska.
Ingen tycker det är konstigt. Expats är expats så länge de vill.
Men i Sverige ska man inte kunna bo utan att klippa alla band med sitt hemland.
SvD, SvD, SvD
Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.
Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.
Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.
Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.
SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill “röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.
Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.
Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.
SvD, SvD, DN, SvD
Jag är egentligen innerligt trött på Juholtaffären, men jag skriver detta ändå:
Det kryllar av “Nisse Hult har minsann gjort samma sak som Juholt”-kommentarer under artiklar och bloggar. Såvitt jag läst mig till har ingen, förutom den centerpartist som gradvis blivit sambo efter att ha lämnat in sin blankett och sedan under några få månader missat att påpeka detta, och dessutom opåkommen själv gick ut och berättade detta, gjort samma sak som Juholt.
Först var det Billström et al, som hade haft sina fruar boende i övernattningslägenheterna. Massor av ilskna kommentatörer menade att de då gjort precis som Juholt, och jag har då svarat “De gjorde precis tvärtemot Juholt. Deras fruar betalade sin egen del.”
Då frågar De Arga Kommentatörerna hur jag vet det, och svaret är att jo, annars hade det varit rubriken. Det är nämligen ingen seriös skribent som ifrågasatt att han har kvar boendet i Oskarshamn – så gör riksdagsledamöter generellt, och så behöver det vara. Det är därför heller ingen som bör ifrågasätta varför andra har sina boenden kvar på orterna de representerar. Lagen tillåter det.
Istället bres det på med hur mycket pengar de tjänat på sina bostadsrätter – ja, det må vara hänt, men bostadsrätter kan man också förlora på, och de hade satsat egna pengar – som för att väcka någon sorts janteilska, så att folk glömmer sakfrågan, nämligen att deras fruar som sagt betalade själva.
Nu är det fruarna Douglas och Eberstein som är i blåsväder och påstås ha gjort likadant som Juholt. Men det är faktiskt helt irrelevant hur mycket deras slott är taxerade för, om man ska jämföra med honom. Det enda som är relevant är om de tagit upp hela hyran för en bostad där deras män bott, och när jag läser artikeln verkar det inte så. Båda pratar om enstaka övernattningar, och i inget fall har mannen varit folkbokförd i övernattningslägenheten och därmed använt den permanent.
Det är möjligt att jag missat något verkligt fall, och upplys mig gärna i så fall, men såvitt jag förstått är det enbart Juholt som under åratal låtit riksdagen betala sin kulbos/sambos/partners hyra. Ingen annan.
Han är unik.
Ja, jag tycker det är så fruktansvärt dåligt gjort, och det har inget med politisk färg att göra. Man kan inte vara så ohederlig och aspirera på statsministerposten. S har betydligt bättre kandidater.
Basta!
 | conny on Framtidsretorik |
| conny on Waidelich och det glömda … |
 | Anonymous on Waidelich och det glömda … |
 | perfryking on Waidelich och det glömda … |
| perfryking on Waidelich och det glömda … |
