Våldtäkt utan våld

WarJag har varit skeptisk till en samtyckeslag när det gäller våldtäkt, men har funderat och kommit fram till att det nog är nödvändigt.

Det finns två huvudfall:

1. Mannen inser att hon inte samtycker, men struntar i det.

  • Sömn: Julian Assange, som enligt målsägaren väntade tills hon somnat för att kunna ha sex utan kondom. Solklar våldtäkt, om det stämmer.
  • Rädsla: Fallet i Tensta. Där är de flesta överens om att de hade blivit dömda om det hade inträffat efter ändringen i lagen 1 juli 2012. Alla som var där förstod att hon inte ville egentligen.
  • Utslagenhet.

Dessa fall är redan idag våldtäkt, men ganska ofta kommer mannen undan genom att säga att “jag fattade inte att hon inte ville”. Går det inte att bevisa att han fattat men struntat i det går det inte att döma. Detta med att hans insikt är huvudfrågan ger en skev ansvarsfördelning, som skulle ändras av att han måste förklara hur han stämt av med henne. Det måste inte vara ett “ja” från henne, men om hon inte tagit något enda initiativ blir det tydligt att han varit vårdslös med att stämma av hennes vilja.

2. Mannen förstår inte att hon inte samtycker.

  • Fallet i Göteborg. Hon var full, men det går inte att bevisa att han fattat det.
  • Fallet i Lund. Hon sa nej. Men jag har läst domen, och det stämmer att hon sa visserligen nej av och till, men hon blandade det med att ta egna initiativ. Han uppfattade att han vid fem-sex gånger backade när hon sa nej tydligt, men att hon då tog nya initiativ. Till slut slutade han ta hennes svaga nej på allvar, men fortsatte lyssna när hon sa nej på skarpen. Och framför allt: hon sa själv till polisen dagen efter att hon trodde mannen hade missförstått henne. I det läget är det svårt att bevisa uppsåt. 

Det som förenar 1 och 2 är att männen inte är värst noga med att stämma av vad hon vill. Nonchalans, eller vårdslöshet, med andra ord. Men i 1 har han begripit att hon inte ville, i 2 går det inte att bevisa att han gjort det.

Jag vill inte ha ett samhälle där man måste skriva kontrakt innan man går till sängs. Men det kan vara en bra väg framåt att en man behöver beskriva vilka steg hon tagit för att han skulle uppfatta att hon var med på det som hände. En extra fördel är att om en sådan lag fanns skulle alla de som klarar sig för att de inte “uppfattat att hon var så full som hon var” kunna dömas. “Hur samtyckte hon?” måste då kunna besvaras.

Dock skulle jag vilja göra bristande samtycke till ett annat brott än våldtäkt. Anledningen är att det måste finnas en skillnad mellan att strunta i att någon skriker nej och försöker ta sig loss och att inte vara tillräckligt lyhörd för att uppfatta att ett tydligt ja saknas.

Två års fängelse (även om man blir villkorligt frigiven efter 2/3) och en tillvaro slagen i spillror är ett för hårt straff för att inte ha varit lyhörd.

Idag finns våldtäkt eller icke våldtäkt. Men det är oftast inte fullt så enkelt. Därför behövs helt enkelt en skala för sexualbrott.

Advertisements