Waidelich och det glömda akassekriget

Efter Juholts avgång glömde alla snabbt den för förra torsdagen stora frågan, nämligen den om Vem Strök A-kassan Ur Skuggbudgeten.

På något sätt verkar media ha rusat åstad och missat att Waidelich faktiskt någon dag tidigare tagit på sig skulden, och förnekat att det där som stod i DI om att han inte varit med på noterna skulle ha varit sant. Det hette att han offrade sig för Juholt, och så kan det vara. Det kan också vara så att det verkligen var hans idé, eller att de kom på det tillsammans.

När så Waidelich dök upp där utanför Sveavägen 68 för att “berätta hur det gått till” tänkte jag: “han är där för att ta på sig skulden”. Det är också enda förklaringen till att VU trots alla bevis man hade köpte Juholts förklaring.

Waidelich bondeoffrades för Juholt, eller “tog ansvar för sina egna handlingar”, någotdera, och Juholt köpte därmed mer tid på posten, men den tiden skulle senare visa sig bli sisådär en dag.

Juholt var emot Europapakten, förmodligen för att det var torsdag och fullmåne och han råkade säga nej, för inget av hans infall hade ju normalt grund i eftertänksamhet.

Men han hade fått så mycket skäll för allt velande, så av prestigeskäl kunde han inte backa, trots att det var uppenbart fånigt att stå på sig.

Så sent som i början av veckan stod Waidelich där trots ledarlöshet och försvarade samma nej. Det förvånade mig. Han hade kunnat uttryckt sig försiktigare, som t ex “frågan diskuteras”.

Så kom beskedet att nejet blivit ett ja. Sunt förnuft och traditionell socialdemokratisk pragmatik, så egentligen inte förvånande, men vem sa egentligen ja?

Förmodligen behandlade VU frågan när man ändå satt där och diskuterade dag ut och dag in. Förmodligen fick Löfvén sista ordet. Alla visste ju att det var bråttom.

Det vi vet är att det iaf inte var Waidelich, eftersom pressmeddelandet inte kom från honom.

Jag sätter inte många Eurocent på att han är finansministerkandidat när februari är slut.

Vad gäller Löfvén är jag glad att han fick jobbet. Han verkar hederlig och pragmatisk, och det är precis vad Sverige behöver för att klara de kommande 2½ åren av minoritetsregering. Någon som sätter Sveriges bästa före sin egen prestige att försvara Veckans Infall.

SvD, SvD, DN
Advertisements