Infektion kring donation
Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.
- Det är viktigt ur korruptionshänseende att inte partierna hamnar i tacksamhetsskuld
- Det är nödvändigt att den privatperson som vill skänka pengar till ett parti inte ska behöva hängas ut offentligt
Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.
Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.
Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.
SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill “röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.
Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.
Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.
SvD, SvD, DN, SvD
Ugh, “vi som anser hatet vara hyfsat befogat”.
Hat är aldrig befogat. Jag hoppas att du aldrig lär dina barn att man får hata. Man får diskutera, argumentera och komma överens att man har olika ståndpunkter i frågan även om det inte löser frågan för stunden.
Det finns alltid ståndpunkter och individer som är så vidriga att all avsky är befogad. Det som skiljer oss är var vi drar gränsen.
Sedan kan man ju ha en semantisk diskussion kring vad “hat” egentligen betyder. Att känna ett starkt avståndstagande som får en att vilja agera emot något med kraft eller att sitta och elda upp sig med adrenalin i destruktiv, mordisk anda?
Jag trodde i min enfaldhet att du inte kunde falla ner till svartvitt.
Tyvärr ser jag att du därmed kan vara en stor risk för dina barn.
: (
Så du menar att det inte finns någon ståndpunkt där du har en tydlig uppfattning och inte kompromissar?
– Det var inte helt fel av kinesiska regimen att massmörda studenterna på Tian An Men?
– Det fanns vissa poänger med Stalins massmord på sitt eget folk?
– Vi måste förstå dem som misshandlar sina fruar?
– Eller, för att komma närmare sakfrågan, det var inte helt fel av SDs föregångare BSS, att 1979 gå ut med ett flygblad med texten “För varje år blir svenskarna allt färre. Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som talar olika språk, huller om buller”.
Det finns för oss alla ståndpunkter vi anser oförsvarbara. Vi kan möjligen förstå var de kommer ifrån, men välja att kämpa starkt emot. För mig är jag kompromisslös när det gäller all of the above.
Tramsandet om att jag är en risk för mina barn är bara patetiskt, och får dig att framstå som en obildad, lågbegåvad loser. Lägg ner!
Jag kan ALLTID kompromissa. Är jag obildad då?
Min önskan är att du börjar ta tag i dina åsiktsmotståndares problem. Det finns alltid en orsak till att de har sin åsikt. Då kan du komma långt i livet.
Jag försvarar inte ytterlighetspolitik, inte Stalin, BSS, kinesiska regimen eller SD men jag har insett att de gör och agerar som de gör av en anledning hur obegriplig den än är,
Med önskan om en fin dag.
Nej, du är obildad när du tramsar om att jag är en risk för mina barn, eftersom du inte har en aning om hur jag resonerar. Den som kan ta till sig information och processa den och sedan bygga ett logiskt resonemang baserat på fakta kastar inte ur sig dylika idiotiska kommentarer.
Om du inte försvarar ytterlighetspolitik är vi överens i sakfrågan.
Självklart förstår jag var nationalisterna kommer ifrån, efter år av diskussioner här och annorstädes. De är uppriktigt rädda för att det vackra, rena svenska ska försvinna, och känner en stark avsky för det främmande – och anser att vi övriga är lurade av media att tro att inget hot finns, medan bara de ser sanningen.
Lite som i filmen V, där bara den lilla gruppen huvudpersoner förstått att utomjordingarna var onda och ute efter att ta över vår jord.
Ditt resonemang talar för sig själv. Den dagen kommer antingen när du säger att “de är dumma” eller när någon av dina kids frågar varför du tycker att de är dumma.
Nu handlade inte bloggen om hur dina aggressioner mot vissa politiska åsikter kan skada dina barn utan om partibidrag. Nu har moderaterna ändrat sig i frågan så förmodligen kommer det att ordna sig av sig självt.
Trevlig helg Svavla. Glöm inte att lära dina barn att kärlek är det bästa. Hat är fruktansvärt.
Det här är sorglig läsning Svava! Jag hatar inte Reinfeldt eller miljömupparna eller deras åsikter, även om jag tycker deras politik är uppåt väggarna. Sveriges statsminister och de övriga maktgalningarna har inget till övers för demokrati, men jag hatar dem inte för det. Jag försöker få folk att förstå att den politik de för inte leder till något gott. Indoktrineringen de håller på med tycker jag inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle av västerländsk typ, men jag hatar inte. Jag hatar inte ens kommunister.
Man får inte sänka sig till en nivå där hatet färgar det man skriver. Jag hade högre tankar om dig Svava. 😦
På vilket sätt menar du att statsministern inte har något till övers för demokratin?
Jag skrev för övrigt inte att jag hatade dem, utan att “vi som anser hatet vara hyfsat befogat”. Om du ser svaret jag gav den anonyme ovan handlar det för mig mycket om vad du lägger i ordet “hata”.
Jag känner ett starkt avståndstagande som får mig att vilja agera, men jag sitter inte i en gungstol med knutna händer, viskande till mig själv och önskar JÅ död. Om du ser skillnaden.
Om man anser att ett parti med andra åsikter än de allierade 7 med alla medel ska hindras att framföra sina åsikter, och dessutom säger helt öppet att man inte “ska ta i dem ens med tång” så vill man inte folkets bästa, då vill man bara sitt eget bästa. Då är deras personliga agenda viktigare än folkets röst.
Man behöver inte vara psykolog för att se att Sveriges statsminister har personliga problem som går ut över hans politik. Han är ingen statsman som kan hålla ihop en nation och han kommer aldrig att bli nån, han har inte det som krävs. När han blir trängd sprider han hat omkring sig. Vilken seriös regeringschef går omkring med en lapp i fickan där han har uppskrivet hur många väljare oppositionen har? Det tyder på att hans hat är personligt och en sådan politiker bäddar för sin egen undergång.
Hans hat mot SD har stigit honom åt huvudet så till den grad att han inte kan föra en sund politik. När ska han sluta vara rädd för SD och jobba med det han är satt att göra?
Ja, där får vi vara överens om att inte vara överens. 94% av svenska folket vill trots allt inte att regeringen ska samarbeta med SD, eller hur?
I valet fick SD 5,7% av väljarnas röster. Hur många röster de skulle få vid ett eventuellt val nu kan vi inte veta. Man kan inte dra några som helst slutsatser från telefonintervjuer där man frågar ett tusental personer hur de skulle rösta om det var val i dag.
Jag är inte säker på vad det är som vi kan vara överens om. Nog ska man väl kunna ha såpass överblick över vad som händer och varför så man kan diskutera sig fram till en brytpunkt där de grundläggande uppfattningarna går isär? Jag är faktiskt inte säker på att det finns nån sån när allt kommer omkring.
Jag ska inte ge mig på att beskriva dig som person, för det har jag inte med att göra, men av din retorik att döma så skriver du med “hjärtat” ibland och det kan jag förstå, och jag har en bestämd känsla av att om vi diskuterade var fråga för sig så skulle vi i slutändan kunna skriva under på ett gemensamt “manifest” om man nu får vara lite högtidlig. 🙂
För att inte bli “fartblind” när man skriver om olika skeenden och uttalanden måste man ibland kunna “mentalisera” dvs sätta sig in i sina egna och andras tankemönster för att bättre kunna förstå den retorik man svarar på. Många gånger är det så att man vid en djupare analys av vad någon skriver eller säger får en annan uppfattning av det skrivna, och anledningen till det skrivna.
Jo, det vi inte var överens om var huruvida statsministern har en sund attityd eller inte. Jag gillar det jag hör från honom i de här frågorna.
Han sa också i intervjun med sydsvenskan att vi måste lyssna på dem av SDs väljare som inte är rasister och nationalister, utan istället bara vill något annat. Det var därför han hade lappen med antal väljare i fickan (förmodligen kvarlämnad efter någon debatt).
Inte kan vara överens om ska det vara.
Siffrorna du presenterar är över ett år gamla och grundar sig på det faktum att de etablerade partierna och pressen i vanlig Svensk odemokratisk ordning försökte tiga ihjäl SD, odemokratiskt därför att Svenska folket vill veta vad partierna står för och vilken politik de vill föra. Telefonintervjuer är en sak och riksdagsval en annan. Nu har partiet varit ett riksdagsparti ett tag och därmed fått chansen att visa var de står och att de inte – hur mycket media än vill och påstår – kan förknippas med rasism.
Jag tycker det är helt otroligt att vuxna till synes normalbegåvade människor anklagar politiska motståndare för att vara rasister utan någon som helst grund. Det är en ynkedom i Svensk politik att man håller på och gapar rasist till nån som inget hellre vill än att alla ska kunna leva i ett fungerande samhälle, inklusive invandrare. Så fort någon företrädare för Sverigedemokraterna säger något så tuggar de så kallade journalisterna fradga i sin iver att försöka hitta nån mening som de kan vrida och vända på för att få det att framstå som rasistiskt. Det finns inget mer passande namn för ett sådant beteende än YNKEDOM! Inte konstigt att folk tröttnar.
Hm, vilka siffror? Jag scrollar uppåt och hittar inga…
94% är väl siffror? Och följaktligen är resterande 6% också siffror.
Jaså den siffran – den kommentaren har du ju svarat på för länge sedan, så jag trodde det var något annat du pratade om…
Jag tror iofs också att om SD hade lyckats med att vara rumsrenare och om alla hade varit lika bra på att inte prata bredvid mun som JÅ hade de fått fler röster.
Få svenskar identifierar sig dock med det skränande grabbgäng de utgör idag. För många av sverigedemokraterna är rasister, hur mycket parti- och principprogram rensas på hudfärgsrelaterade punkter. Jag läser ju kommentarerna i deras bloggar och “nyhetssiter”.
Så sex procent plusminus någon procentenhet är en siffra de lär få dra med ett tag till.
“skränande grabbgäng” Din retorik är så otroligt barnslig när du inte har nåt att komma med. På vilket vis skränar de?
Det är faktiskt inte retoriskt, utan det närmaste jag kan komma att beskriva hur Svenssons imo ser på Sverigedemokraterna,
Exempel på skränande:
1. Valnatten: “Jimmie Åkesson Chalalalala!”
2. I demonstrationstågen är det 20-åringar med Y-kromosomer enbart som ropar på svenskhet.
3. I artikelkommentarer och på bloggar.
Att säga precis som det är betraktas inte som rumsrent i dina kretsar, där ska man fortsätta och ljuga och sprida lögner om den Svenska verkligheten. Var det inte du som sa att man skulle hålla sig till fakta?
Faktum är att asylpolitik är en tämligen mikroskopisk del av politiken som helhet. När vi i “mina kretsar”, som för övrigt rymmer både alliansväljare, miljöpartister och sossar (dock inga vänsterpartister vad jag vet), diskuterar politik är det helt andra frågor som poppar upp, och där fyller Sverigedemokraterna ingen som helst uppgift.
Istället handlar det om miljöpolitik, äldrevård, barnomsorg, skolor, skatter, RUT, Euron/EU, arbetsmarknadsåtgärder, företagsvänlighet, trovärdighet hos partiledare osv. Jag har i princip aldrig hört någon ifrågasätta huruvida åttatusen uppehållstillstånd för asylsökande om året är ett rimligt antal.
De fyller nog ingen uppgift i din lilla livsbubbla där alla är friska och rika, men för 100 000 tals gamla och sjuka har de säkert en uppgift att fylla efersom det är det enda partiet som vill se över den privata vården och värnar om de gamla. Efter otaliga larmrapporter reagerade dock också den sovande regeringen.
Skolan är ett annat viktigt område där SD är engagerade osv osv. men om man har ett psykologiskt motstånd mot att erkänna ett faktum man inte gillar så väljer man ofta att låtsas som att det inte existerar. Det var precis det psykologiska fenomenet som drabbade de etablerade partierna inför valet. Det får de nu äta upp bit för bit medan SD växer, de faller på eget grepp kan man säga.
Det spelar ingen roll hur mycket gott SD gör, för dem som av psykologiska spärrar och komplex är förhindrade att erkänna det existerar det i alla fall inte. Man förmår helt enkelt inte att föreställa sig en verklig värld utanför den egna lilla bubblan av falskhet och omskrivningar. Till slut kommer dock verkligheten till dessa människor också. Det var detta som hände när tusentals förvirrade människor gick ut och protesterade mot att vi fick ett riksdagsparti som ser denna verklighet som de flesta blundat för i alla tider. Att man protesterade mot demokrati var det nog ingen som tänkte på, det var bara det att bubblan sprack för dessa stackars människor och verkligheten som man dittills lyckats hålla på avstånd bröt igenom deras mentala spärrar.
Många socialdemokrater grät öppet på valnatten när det inte gick så bra för partiet som de tänkt sig. Motsatsen till gråt är skratt och glädje, och då är min fråga: Får man inte vara glad och sjunga om man lyckats med något som man kämpat för?
Alla i min lilla livsbubbla är inte friska. Vi har äldre på hem också, och det finns arbetslösa och sjuka i min släkt- och vänkrets, även om de allra flesta jobbar och har familj.
Alla riksdagspartier arbetar hela tiden för att förbättra äldrevården. Vägarna dit ser olika ut, men det är en direkt skröna att ge SD ensamrätt på detta.
Alla partier har också en skolpolitik, och där kan man välja mellan ett spektrum av varianter från V som bara vill ha kommunala skolor till allianspartierna som vill ha friskolor och praktikplatser, beroende på tycke och smak.
Min poäng är att SD har ingen unik ståndpunkt på något enda plan utom just det kraftiga begränsandet av flyktingmottagningen. För allt annat finns andra partier.
Och visst fick SD-anhängarna sjunga och vara glada, men det var lik förbannat hundra halvfulla till fulla 23-åriga män med basröster som skränade. Vem av oss 30-60-åriga förvärvsarbetande föräldrar som utgör den svenska medelklassen kände samhörighet med dem? Vilka pensionärer, där många röstat på ett eller kanske två partier under hela sitt liv, känner att detta är grabbarna vi kan lita på?
Och varför ska mina döttrar eller min son, som alla har vänner från olika länder och som själva reser mycket, välja SD?
De är alla av den sorten som skänker av det lilla de har till Röda Korset när tillfälle ges. De vill inte skicka tillbaka människor till tortyr och förföljelse.
Jag vill inte heller skicka människor till tortyr eller förföljelse, och det skulle aldrig någonsin falla mig in att rösta på ett parti som är det minsta rasistiskt. Min ståndpunkt är att demokrati är den grund ett samhälle måste vila på, men går man ut och säger att “endast barbariet är Svenskt” och att en människa med en annan etnisk tillhörighet än den Svenska ska gå före i jobbkön etc etc så är det rasistiskt.
Denna rasism mot Svenskar kommer att bli den här regimens fall. Demokrati betyder folkstyre, men man lyssnar inte på folket. När man väl har mandat att bilda regering så kör man sitt eget race, och det kommer att visa sig vara det största misstaget en regering kan göra. Det spelar ingen roll om rasismen är riktad mot invandrare eller Svenskar, den är lika förkastlig var den än uppträder.
Ja, vi har diskuterat det där tidigare. Vad Reinfeldt sa var att vi var barbarer från början, men utländska impulser har tagit oss dit vi är. Det betyder inte att inte framstående svenskar som Linné och Abba-medlemmarna är just svenska, utan att Sverige behövt vara en del av ett större sammanhang för att kunna blomstra. Jag har inga problem att förstå och acceptera det resonemanget, och tolkar det inte alls som att han tycker alla svenskar är barbarer och alla icke-svenskar är mycket bättre. De länder som slutit sig och vägrat kommunicera med omvärlden har lyckats klart sämst, generellt sett.
Sedan har jag lite svårt att förstå det där med jobbköer, som om jobb var något man handlade på ICA, och den som stått längst har första tjing på nästa anställning. Jag har ärligt talat aldrig sett en “jobbkö” i hela mitt liv – inte i något sammanhang, och vet inte var du hittar dem.
Däremot vet jag att invandrare har mycket svårare att få jobb än svenskar, eftersom många arbetsgivare sorterar redan på namn.
Jag menar att Mona Sahlins åsikt (hon tillhörde iofs inte regeringen) att den som heter Mohammed ska ha jobbet om det står mellan en Svensk och en utlänning. Det ankommer inte på politikerna att bestämma vem som ska få jobb. Invandrare har generellt sämre utbildning än Svenskar och jag kan hålla med om att många arbetsgivare sorterar på namn, men det är ju med bakgrund av ovanstående.
Jag vet också att arbetsgivare lägger stor vikt vid huruvida någon passar in i en gemenskap, och kommer någon från en kultur som i allt väsentligt skiljer sig från den Svenska så är det ingen överdrift att påstå att det kan bli problem. Det här ÄR ett stort problem och det har inget med rasism att göra. En företagares primära uppgift är ju att tjäna pengar, inte att vara kurator och därför väljer han sina anställda med utgångspunkt från hur bra de kommer att tjäna företaget.
När regeringen lockar arbetsgivarna med pengar för att anställa invandrare så gör de inte det med företagens bästa i tankarna. man gör det inte heller för invandrarnas skull, man gör det för sin egen skull. Det man borde satsa på i stället är utbildning, till att börja med språkundervisning.
Alla former av schablonmässig bortsortering är ett problem. Sedan är jag rätt ointresserad av att diskutera vad Mona S sagt.
Jag antar att du med pengar för anställning menar instegsjobben, och här är jag av en annan uppfattning än du. Det handlar om jobb som går att utföra utan att kunna svenska.
Om vi bortser från det fåtal jobb som finns i multinationella företag där du kan klara dig på engelska är dessa lågavlönade, ofta smutsiga jobb som praktiskt taget ingen infödd vill ta.
Jag har hittills inte hört talas om någon svensk som sagt: “Det där jobbet som blev ett instegsjobb, det hade jag velat ha”.
Med instegsjobben har man skapat en väg in för den lågutbildade nyanlände så att den trots svenskastudier snabbt kommer in i samhället och integreras.
Jag vet att SD-anhängare och andra nationalister finner detta ytterst osmakligt, men tills jag blir överbevisad om att det finns verkliga, aktivt arbetssökande svenskar som drabbats kommer jag att tycka att detta är bra.
Ja du Svava, du får ha det så bra i din lilla bubbla (så länge den håller)! 😀
Det är onekligen trivsamt här. 🙂
lol