Infektion kring donation

Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.

  1. Det är viktigt ur korruptionshänseende att inte partierna hamnar i tacksamhetsskuld
  2. Det är nödvändigt att den privatperson som vill skänka pengar till ett parti inte ska behöva hängas ut offentligt

Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.

Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.

Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.

SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill “röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.

Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.

Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.

SvD, SvD, DN, SvD
Advertisements