Advokat i babbeltagen

Geir Lippestad fick jobbet som försvarsadvokat till Nordens mest hatade man, eftersom det var Breiviks önskan, trots att han egentligen sysslar med affärsjuridik.

Det behövs inte sägas att det är nödvändigt för demokratin att någon tar på sig uppgiften, och det behövs heller inte sägas att det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara  Lippestad och mitt i landssorgen försöka se mördarens perspektiv.

Ändå är jag förundrad över en hel del som framkommer.

  • Han har inte berättat för Breivik att han är med i Arbeiderpartiet – ändå vet resten av världen det. De vet också att Breivik inte vet.
  • Han säger att “Behring Breivik troligen inte hade några moraliska betänkligheter med att skjuta barn”.
  • Han säger “att han för tillfället inte ser några förmildrande omständigheter som han kan anföra när fallet ska upp i rätten”.
  • Han säger “för övrigt har jag förstått att han sover gott om natten”.
  • Han säger “när det gäller den andra kravlistan är den så verklighetsfrämmande att det inte går att gå honom till mötes”.

Med all respekt för att detta bara är lösryckta kommentarer: varför reagerar ingen?

Jag menar, varje uttalande en försvarsadvokat gör ska vara för att förbättra situationen för den försvarade. Istället verkar GL babbla på i godan ro som vilken tyckare som helst, utan minsta tanke på hur orden faller.

I detta känsliga läge borde han vara nästan knäpptyst, och enbart formulera sådant som uppenbart tjänar hans klient.

För det kan väl inte vara så att hatet är så stort att alla accepterar att rättssäkerheten får gå på lågvarv?

Advertisements