Man med livmoder

Under en lång tid har jag glatts med Thomas Beatie – mannen som bytt kön men behållit sin livmoder – för varje barn han fått. Människor som kämpar för att få barn förtjänar allt stöd.

Det är också oerhört modigt att först byta kön, och sedan våga vara ännu mer annorlunda genom att mot alla normer genomgå tre graviditeter.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – särskilt när det är en väg av kärlek och liv.

Därför är det med ytterlig förundran jag läser alla de bittra kommentarer andra svenskar, som sägs vara det frimodigaste folket, vräker ur sig. Jag har verkligen försökt förstå – försökt hitta ett enda riktigt argument emot, men aldrig lyckats. Det enda som ens liknar ett verkligt skäl är lätt att peta hål på:

Argument: Det är synd om barnen.
Motargument: Det finns idag en hel del forskning kring hur det går för barn som växer upp i homosexuella familjer, och de är precis lika lyckliga/olyckliga som barn som växer upp i heterosexuella familjer. Så såvida inte någon kan påvisa att just det faktum att livmodern en gång suttit i fadern skulle bidra extra mycket till att förstöra för barnen är detta argument inte hållbart.

Istället cirkulerar en massa icke-argument av den sort som gamla bittra kärringar och gubbar brukade hålla sig med förr i tiden. Ni vet – de som börjar med “man” eller någon synonym eller omskrivning, och som speglar gammal hävd istället för rationella tankegångar.

“Så gör man inte.”
“Varför då?”
“Tjafsa inte! Det är så. För så har det alltid varit.”

Här ett axplock:

  • “Biologiska män har inte livmoder. Vill du bli man, så tar man bort livmodern.”
  • Man kan inte både äta och ha kakan. Löjligt att man gör om sej till man och ändå vil att man skall kunna föda ett barn…”
  • “Bytar man kön så bytar man det.Könsorganet är det som gör att man antingen kan kalla sig man eller kvinna. Så är det, inte lönt att försöka argumentera emot.”
  • “Du vill alltså byta kön på pappret men behålla ditt kön i verkligheten? I mina öron låter det ganska orimligt. Personligen tycker jag dock att beteendet att vilja byta kön borde klassas som en psykisk störning och att folk med någon typ av sexuell störning inte bör eller bör få skaffa barn.”
  • “Jag är ledsen men jag måste nog säga att det är en ganska bra “regel”. Det blir FÖR konstigt annars, nån måtta får det väl nästan vara tror jag.”
  • Vi kan inte ha androgyner som går omkring.”
  • “Ska staten betala får man finna sig i att sterilisera sig.”
  • “Om man ger upp/lämnar sitt forna kön så ger man också upp de reproducerande färdigheter man tidigare besatt. Jag tycker därför inte att det är konstigt att det kravet finns heller. Om IVF var helt privat finansierat skulle frågan kanske komma i ett annat ljus. Nu handlar det dock om vad man får hjälp av det offentliga med. Och vill man byta kön så innebär det rimligtvis också uppoffringar. Det tror jag att de flesta är införstådda med.” [Not: IVF behövs egentligen inte, eftersom det går att inseminera hemma.]

Detta blogginlägg är en utmaning.

Hitta ett enda verkligt argument emot varför en mycket liten grupp människor ska nekas den lycka det innebär att kunna bilda familj!

Jag bryr mig inte om ifall det är ett i mina öron dåligt argument, bara det är uppbyggt så här: “om män tillåts behålla sin livmoder kommer […] att inträffa, vilket är dåligt därför att […]”.

Ty så argumenterar man.

Om man inte är en gammal bitterkärring eller -gubbe.

SvD, AB
Advertisements