Jimmie – Den Onda Fen

Liksom den onda fen blev Jimmie Åkesson ensam fe, förlåt partiledare, att inte få delta i Den Stora Festen.

En snabb reflektion är att den som kallar en inbjudan till Nobelfesten för “eftertraktade biljetter” kanske gör bäst i att stanna hemma.

Jag tycker så här. Nobelstiftelsen har både rätt och fel i att de får bjuda vem de vill. Bjuder man alla utom en ska man ha förbaskat goda skäl, med saklig förankring, oavsett om man är en privatperson, stiftelse eller myndighet.

Har man det? Det vet ingen, för den motivering vi kan läsa i pressen är extremt tunn.

Den första delen är OK: “Läser man Alfred Nobels testamente framgår det mycket tydligt att ingen hänsyn får tas till nationell tillhörighet”. Gott.

Sedan misslyckas man totalt med att knyta ihop det med varför SD kan anses inte uppfylla detta kriterium. Det blir bara lite fluff om “värderingar”.

Detta i sin tur gör att JÅ raskt kan göra en helt egen tolkning: “Jag har läst Alfred Nobels testamente och det står inget om hur många invandrare man ska vilja ta emot för att få gå på Nobelfesten”. Fult knep? Ja, kanske, men den som känner sig kränkt och ser ett vidöppet mål kan knappast kritiseras för att utnyttja tillfället.

Så här hade min motivering sett ut – förutom hänvisningen till testamentet: “SD pekar konsekvent ut samtliga människor av en specifik religionstillhörighet som ett ‘hot mot Sverige’. SDs kontinuerliga hets mot olika människor tillhörande olika folkgrupper bidrar till acceptans av att människor på grund av etnicitet, religionstillhörighet och i vissa fall även sexuell läggning kränks och diskrimineras.” Sedan är det enkelt att knyta ihop säcken genom att förklara att detta går i klinch med testamentet.

Det är lite som vanligt med hanteringen av SD – politiker, journalister och övriga verkar tycka att det räcker med att peka på att de är “dumma” i största allmänhet för att motivera vad som för en utomstående faktiskt liknar mobbing.

Det vinner bara Jimmie på, även om han blev utan “biljetter”.

AB, SvD, SvD, DN