Utförsäkrades alternativ

Sanna Rayman har en sjusärdeles förmåga att gång på gång skriva precis vad jag också tycker.

Hela den här sjukförsäkringsdiskussionen har blivit så infekterad att det är svårt att uttrycka en åsikt utan att bli attackerad från alla håll – jag vet, eftersom jag brukar kommentera i artiklar. Vi måste komma bort från bunkermentaliteten och föra en saklig diskussion kring hur det såg ut, ser ut och borde se ut.

Det angår alla, både den som jobbar och den som är sjuk, att det blir bra.

Självklart ska den som är sjuk vara sjukskriven – i enlighet med hur lagen faktiskt verkar vara formulerad – och funkar inte det måste man omedelbart gå till botten med varför och täppa till hålen. Det finns ingen ursäkt för fallet Annica Holmqvist. Är lagen felformulerad ska den rättas, och är den rättformulerad ska Fkassan tas ordentligt i örat. Det borde överklagandet reda ut.

Lika självklart behöver Fkassa och Arbetsförmedling samarbeta för att hjälpa dem som inte är svårt sjuka till en bra (åter)introduktion till ett arbete de klarar av.

Uppenbarligen funkar Fkassan dåligt för många, men å andra sidan ska vi minnas att bara en sida kommer till tals – den som känner sig förfördelad. Långa telefonköer som standard är oursäktligt, och ett tecken på en icke-fungerande verksamhet.

Detta sagt har jag en fundering. I alla diskussioner kring utförsäkring hävdas att man egentligen inte utförsäkras utan bara omförsäkras till aktivitetsstöd under tiden man letar jobb, och sedan diskuteras det om det är bra eller dåligt.

Det jag inte begriper är varför den som är sjuk, fast inte tillräckligt sjuk, nödvändigtvis blir arbetssökande.

Det stora flertalet svenskar i arbetsför ålder har ju faktiskt ett arbete. Det borde betyda att alla de som inte var arbetslösa, studerande eller tillfälligt anställda när de blev sjukskrivna borde ha ett jobb att gå tillbaka till.

Ändå är det enda vi hör “nu utförsäkrades N personer, varav X återgick till sjukskrivning efter tre månader, Y fortfarande letar jobb och Z har fått jobb”. Vidare finns en mindre diskussion om Jörg och andra som fått sina långa deltidssjukskrivningar ifrågasatta.

Men fanns det inte en enda människa bland dessa mängder heltidssjukskrivna som var sjukskriven från en tillsvidareanställning? Var precis alla arbetslösa innan de blev sjuka?

Exempel:

I rapporten ”Uppföljning av de personer som uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010”, som utgavs 31 augusti 2010, uppges bl.a. att av de 14 321 individer som lämnade sjukförsäkringen är det 7 139 som inte återvänt till sjukförsäkringen i någon omfattning. Dessa individer var den 30 juni i någon form av arbete med lön, program med aktivitetsstöd, aktuella på Arbetsförmedlingen men deltog inte i program med aktivitetsstöd, arbetslösa eller avaktualiserade.

Exempel till:

Totalt arbetar omkring 1.800 av de 12.600 som flyttades från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. De flesta har arbete med stöd, som lönebidrag, visar en utvärdering som de båda myndigheterna gjort gemensamt. 370 har riktiga hel- eller deltidsjobb.

Ska man ur det nedre exemplet anta att dessa 370 av 12,600, dvs 3%, är de som faktiskt hade ett jobb att gå tillbaka till?

SvD, SvD, AB, DN, DN
Advertisements