SD, våld och demokrati

Jag fick mycket skäll från riktigt otrevliga sverigedemokrater för att jag ifrågasatte sanningshalten i hakkorsinristningshistorien, men jag har läst pressrelease och poliskommentarer, och jag står för mitt antagande: sannolikt har det aldrig hänt, utan är en uppdiktad historia. Jag står också för att skulle det visa sig att jag har fel kommer jag absolut att be om ursäkt. Här, på denna blogg. Våld är alltid oförlåtligt, och det gäller självklart även mot en sverigedemokrat. Det har jag också skrivit många gånger, men de som är arga väljer att strunta i att läsa det.

Anledningen till att jag väljer att inte tro på just denna historien är endast att alla fakta talar emot den – men det står att läsa i det inlägget samt kommentarer, så jag tänker inte gå igenom det igen. Anledningen är inte att det handlar om en sverigedemokrat.

Jag har läst ganska mycket om och av sverigedemokrater under en tid, och har vad jag tycker en tydlig bild av medlemmar och parti. Jag hör till dem som tycker det är synd att de inte fått berätta mer vad de står för, för jag tror och hoppas att det skrämt bort många. Nu får vi aldrig veta det, i och för sig.

I demokratins namn kräver de och får poliseskort till sina möten. I demokratins namn blåses det i vuvuzelor så att de överröstar Jimmie Åkesson.

Jag är inte värst nöjd med det senare, utom på en fläck.

Jag vill inte att våra barn och tonåringar med annan hudfärg eller annat ursprung än vi etniska svenskar ska behöva passera ett torg och få höra att just de är stora utgiftsposter – till skillnad från de barn som är födda av svenskar och rimligtvis kostar ungefär lika mycket. Jag vill inte att mina tonårsdöttrar ska få höra av en vuxen auktoritet som uttalar sig i demokratins namn att Hassan och Ali i deras klass är troliga, blivande våldtäktsmän, och dessutom aggressiva av genetiska skäl.

Vad är då lösningen?

Bättre ordning och reda på deras möten – det är vi skyldiga demokratin och faktiskt även dem. Argument ska med argument bemötas.

Men vi är också skyldiga våra barn och unga i alla färger att skärpa lagen om hets mot folkgrupp. Det är en sak att diskutera kostnader för flyktingpolitiken – det har vi alla rätt att göra – eller fundera över vad man kan göra åt integrationsproblemen. Det är en helt annan att hävda att den som är muslim oundvikligen deltar i en internationell komplott och tänker störta Sverige i fördärvet för att införa sharia. Den som säger sådant ska föras bort av polisen – inte stenas av demonstranter.

Sverige har en lång historia av tolerans. Våra förfäder, som sverigedemokraterna så varmt talar om, hade mycket större respekt för religionsfriheten än dessa människor någonsin kommer att få.

Vi måste hitta tillbaka dit, genom att sätta tydliga ramar för vad som är OK att diskutera å ena sidan, och vad som är rasism eller hets mot människor på grund av deras etniska bakgrund eller religion och inte ska propageras på våra torg. Även om SD får fyra, fem eller sju procent är vi fortfarande en bit över nittio procent som vill ha det så.

Det ger hopp.

SvD, SD, SvD, DN, SvD, SvD
Advertisements