Dolt ansikte, dolda motiv

Slöjor, burkor, niqaber är ett hett topic i valrörelsen.

Lite obehagligt, eftersom diskussionen gärna hålls kokande av nationalister, ofta med utgångspunkten att vi svenskar ska besparas åsynen av sådana icke-ursvenska fenomen.

Det är alltid klurigt när olika rättigheter ställs mot varandra – rätten att vara klädd som man vill mot kvinnors rätt till frihet. Särskilt knepigt blir det när ansiktet döljs hos den som vill använda sig av samhällets funktioner, såsom skolor. Har vi rätt att kräva att få se våra elever eller lärare?

Björklund vill lagstifta om att skolor ska ha rätt att förbjuda slöja som döljer ansiktet. Rätt eller fel – det är ett märkligt starkt utspel, med tanke på hur sällsynt fenomenet är, och hur stort mediautrymme frågan får. Jag vill inte säga att Björklund är populistisk, för egentligen är det ett helt ok förslag – men när det blåses upp så här precis före ett val, där Sverigedemokraterna seglar med främlingsfientlig vind i seglen, känns det nära ett försök att ta del av denna pust. Obehagligt, som sagt.

Vårt samhälle bygger på att man kan se varandra i ögonen, heter det. Mja. Ögonen täcks ytterst sällan i Sverige, eftersom vår afghanska befolkning är i stort sett obefintlig. Bättre att säga att man ska kunna se vem man pratar med.

Det råder också en allmänt utbredd uppfattning om att det är inskränkta, svartsjuka män som låser in sina fruar i dylika klädnader för att de inte ska kunna vara otrogna, och för att hindra dem från att även i övrigt ta för sig av samhället. Såvitt jag förstått stämmer detta rätt dåligt. Såvitt jag förstått är det antingen så att kvinnorna själva vill bära slöja – av religiösa skäl eller av vana – eller också är det äldre, kvinnliga släktingar – egna eller ingifta – som sätter upp denna förväntan. Så är i alla fall fallet i många nordafrikanska arabländer, råkar jag veta.

Huruvida detta också är fallet när det gäller slöjbärande muslimer i Sverige vet jag inte säkert, och frågan är om någon vet det. Det verkar finnas mycket lite forskning i frågan.

Men oavsett varför: När flera rättigheter ställs mot varandra måste vi förstås bestämma vilken som är viktigast, och sedan blir resten ganska enkelt. För mig är det självklart att vi ska värna barn, men låta vuxna vara som de vill, så långt det inte stör eller förstör för andra.

Därur följer:

  • Totalt slöjförbud för grundskolebarn. Att tjejer, som V hävdar, då kommer att hållas hemma istället är fullt möjligt, men då får Socialtjänsten gripa in. Vi har skolplikt, och vi kan inte dalta när det gäller barns väl och ve. Det kan inte anses förenligt med ett barns bästa att inte få visa håret – och det gäller även om tösen hävdar att hon bestämt själv. Samma sak gäller gympa och simundervisning. Ingen särbehandling pga föräldrarnas religion eller tradition.
  • Från och med gymnasiet bestämmer däremot var och en själv hur den ska gå klädd.
  • Precis som Björklund anser jag dock att den som väljer att dölja ansiktet samtidigt frånsäger sig rätten att hävda diskriminering. Skolor och arbetsplatser har rätt att kräva att ansiktet på den som undervisas eller som arbetar syns. Det innebär också att den som döljer ansiktet inte heller kan anses berättigad till A-kassa, eftersom den gjort sig själv oanställningsbar.
  • Däremot ska man självklart få vistas på gator och torg och i affärer samt söka vård med mera med dolt ansikte.

Så svårt, men samtidigt så enkelt.

Eller hur?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Advertisements