Mammors val, Jämställdhet, RUT och Mattkantskamning

Det är ett faktum att när det finns mycket att göra hemma väljer kvinnor bort karriär.

Kvinnor tar ut föräldraledighet och vårdnadsbidrag. Kvinnor går ner på deltid när ekonomin tillåter för att hämta tidigare och hinna handla och städa till helgen.

Mycket men inte bara därför halkar kvinnor efter i karriären, får lägre lön, sämre arbetsuppgifter, färre chefstjänster och inga styrelseposter. Många kvinnor gillar uppenbarligen att ta hand om hem och barn, trots att det förstör för kvinnokollektivet.

Så långt kan alla vara överens. Sedan är frågan vad man vill göra åt det.

Man kan ha två utgångspunkter:

  • Kvinnor som vill vara hemma ska motarbetas
  • Alla ska få välja själva

Själv är jag lite kluven till detta och tycker man får avgöra på en case by case basis. I slutet av 80-talet och början av 90-talet var jag hemma i stort sett oavbrutet i sex år med mina barn. Jag var en av dem som fick det utskällda vårdnadsbidraget på 2,000 kr i månaden 1993, under den korta tid det fanns. Min karriär har knappast skadats av detta – jag kom tillbaka till arbetslivet betydligt mer fokuserad och med klara prioriteter. Mina yngre barn har å andra sidan gått ganska långa dagar på dagis från det de var små. Det har funkat det också.

Från samhällets och jämställdhetens sida finns det fördelar med att försöka tvinga kvinnor att inte vara hemma. När män delar hemarbetet och föräldraledigheten händer flera positiva ting:

  • Arbetsgivare klassar inte längre ut bara kvinnor i fertil ålder som “besvärliga”, eftersom även män är hemma ett antal månader och går tidigare för att hämta på dagis.
  • Män blir trevligare och mindre macho när de lärt sig byta blöjor och göra potatispuré
  • Ungar får bättre relation till båda föräldrarna

Å andra sidan finns ett antal familjer där ena föräldern, oftast kvinnan, helst av allt skulle vilja vara hemma de få år barnen är små, och dessa familjer betalar ju också skatt för alla andras barnomsorg. Det är i Sverige i princip omöjligt att leva på en lön, på grund av marginalskatteeffekterna. Dessa familjer lever därför oftast på i det närmaste existensminimum. Det finns världsunik, men mycket utbredd uppfattning i Sverige att dessa familjer som vill leva som man gjorde förr i Sverige, och fortfarande gör i större delen av världen, ska motarbetas till varje pris. Deras önskan om att få några lugna år utan dagis och tider att passa, med gott om livskvalitet, måste offras på jämställdhetens altare.

Den snabbaste vägen mot jämställdhet går i stor utsträckning ut på att rätt och slätt sabotera för kvinnor som väljer familjen och hemmet framför karriären.

Jag som själv varit hemma så många år och inte ångrar detta för ett ögonblick känner mig inte helt bekväm med detta trots att jag ser fördelarna i punktlistan högre upp.

Clas Borgström (S) menar att (SvD) alliansen motarbetar jämställdheten genom att införa vårdnadsbidrag och RUT-avdrag.

Där hittar jag en logisk vurpa.

Om vi accepterar att kvinnor väljer barn och städning framför karriär så fort ekonomin tillåter, och om vi anser det viktigast av allt att kvinnor istället fortsätter arbeta heltid och satsa på sitt jobb, då är det helt korrekt att vi ska införa tvångsdelad föräldraförsäkring och avskaffa vårdnadsbidrag, så att de inte får en chans att göra några destruktiva val.

Men ur detta följer ju också att lite RUT-städning ofta nog kan bli tungan på vågen för ett par i karriären där marginalskatterna äter upp de sista kronorna av lönen, och där dammråttorna förstör helgerna, så att mamma istället för att gå ner på 80% för att hinna med helgstädningen kan fortsätta jobba heltid.

Ovän av RUT menar att “vi måste få männen/papporna att hjälpa till mer hemma istället”. Jamen vi har ju redan omyndigförklarat familjerna och bestämt oss för att de är inkapabla att göra sådana val själva. Om vi tror att pappor klarar att städa och ta hand om barn och kvinnor klarar att låta bli behövs ju ingen föräldraförsäkringskvotering och inget indraget vårdnadsbidrag.

RUT väcker känslor. Någon kommentatör på AB skrev en gång att RUT var till för att direktörer ska kunna stå ovanför pigorna och pekande diktera för dem hur de ska kamma mattkanterna. Det kan man ju tycka om man vill. Men om vi helt bortser från känslor och bara ser logiskt på temat “mammors val” påstår jag att Clas Borgström har helt fel.

Om vi ska använda politiska beslut till att till varje pris pusha kvinnor till att välja jobb framför barn och städning, då följer att RUT fyller en klar jämställdhetsfunktion för familjer med två heltidsarbetande föräldrar.

Alldeles oavsett vad man tycker om mattkantskamning.

Länkar: AB, SvD, SvD, Exp

Advertisements